KÖRA LYNX
Snöskoteråkning är en fysiskt krävande sport. Den kompletterar perfekt min karriär som professionell formelförare. På vintern ingår snöskoteråkning i mitt fysiska träningsprogram eftersom det arbetar med exakt rätt muskler och förbättrar och upprätthåller reaktioner och körkänsla. Jag registrerar varje körpass med min sportklocka och mitt pulsbälte.
Sportig körning på leder är min grej, så Rave Enduro 600R E-TEC och Rave RE 850 E-TEC är de skotrar jag kör. Min ultimata drömskoter skulle vara en kombination av dessa två: Rave Enduro Emma Edition med 850-motor!
Även om snöskoteråkning är en sport för mig är det också ett bra sätt att dela erfarenheter och tillbringa tid med människor med samma passion. Jag gillar kamratskapet i snöskoteråkningen. Jag träffar alltid nya trevliga människor på lederna och jag åker ofta med människor som jag ännu inte känner.
Jag känner att jag är som Lynx: tuff, Finsk, oförutsägbar, orubblig och ambitiös.
I BÖRJAN
Jag åkte skoter för första gången med min pappa när jag var ungefär 6. Pappa är också en motorsportentusiast och förutom kartingbilar hade vi också snöskotrar när jag var liten, vilket inte var vanligt för människor som bor i Helsingfors. Vi brukade åka skoter vid vår stuga i södra Finland. Jag hade alltid en kamp med min storebror om vems tur det skulle vara att åka med pappa. Jag fick också åka själv på sjöis.
När jag var 15 år fick jag äntligen åka själv, men bara ett år senare skadade jag ryggen när jag åkte. Jag hade nästan 10-års uppehåll från snöskoteråkning och efter det hyrde jag bara slumpmässigt en skoter under vintersemestern. Våren 2020 blev jag verkligen biten av snöskoterbacillen igen när jag var med och lanserade Lynx 2021-serien i Levi, Lappland!
Mitt engagemang i Lynx fördjupades ytterligare för ett år sedan och därefter har jag åkt tusentals kilometer. Nu är jag helt fast!
ATT LEVA I SISU
Jag minns när jag gjorde min första stora luftfärd på en led som jag aldrig hade åkt förut. Plötsligt var det en stor puckel framför mig och ett brant stup till nedförsbacke bakom. Skoterns främre del pekade mot en blå himmel och sedan tänkte jag oh s***! Det kändes som om tiden saktade ner och jag hade överraskande mycket tid att tänka på olika lösningar för att hantera situationen.
Lyckligtvis visste min kropp vad den skulle göra, även om jag inte insåg hur jag skulle agera. Jag klämde åt bromshandtaget, fronten kom ner och precis innan landningen gasade jag. Rave Enduron landade perfekt. Efter landningen vrålade och svor jag ett par minuter medan jag körde, pumpad av glädje och adrenalin. Det var helt enkelt så häftigt. Jag har varit väldigt tacksam för min motorsportbakgrund i den typen av situationer.
Jag är beroende av adrenalin. Det är bränsle till min egen motor och så har det varit sedan jag var liten. Mina ögon lyser när jag hamnar i situationer där jag tänjer på mina egna gränser, tillsammans med fordonets gränser och förhållandena. Det är den kraft som driver mig.
Titta nu
