ÖVERNATTNING I VILDMARKEN

Snöskotern är ett oslagbart fordon för att nå avlägsna platser på vintern. Ett sätt att uppleva sådana fantastiska vinterturer i naturen är att kombinera snöskoteräventyr med skidåkning. Vi följde med fotograf Timo Veijalainen på hans fotoresa till en nationalpark i Finska Lappland för att beundra naturen tidigt på våren.

Det finns inga egentliga berg i Finland, men i Lappland reser sig stolt de kala fjällen. Pallastunturis toppar fotograferade från sjön Jerisjärvi.

En snöskoter ser ut att glida ovanpå ytan på den frusna sjön. Ibland lyfter den lite från de vindpinade stränderna för att snart landa igen i den mjuka snön. Höga fjälltoppar reser sig intill den stora sjön, som vita jättar med släta ytor. Framför oss ligger tiotals kilometer av snöskoterleder, omgivna av Lapplandsfjällens storslagna, orörda natur. En kraftfull 4-takts Commander drar kraftfullt under oss. En komplett känsla av frihet råder ända från början av turen. Det här är snöskoteråkning när den är som bäst.

Vi har åkt iväg på en övernattningstur till vildmarken. På morgonen packade vi sovsäckar, kläder, mat, ryggsäckar, skidutrustning och fotoutrustning i LinQ-kälkar och packboxar. Med snöskotrarna kommer vi närmare resans egentliga mål: vildmarksstugan i Pallas-Yllästunturi nationalpark och fjället som reser sig invid den. Eftersom snöskoteråkning är förbjuden i nationalparken färdas vi de sista kilometerna på skidor, med övernattnings- och fotoutrustning i våra ryggsäckar.
 

LinQ Carrier lastkälke och LinQ trailerkälke är båda utmärkta tillbehör för att ta med sig stora mängder utrustning som behövs på ett vildmarksäventyr. LinQ Carrier-lastkälken bär en 135 liters LinQ Utility-packlåda och en LinQ-bränsledunk. Större utrustning som skidor, spön och ryggsäckar passar perfekt i LinQ-trailerkälken.

Vår medresenär Timo Veijalainen är en passionerad naturmänniska och erfaren fotograf. Han är väl bekant med Pallas-Yllästunturi nationalpark där han har färdats bland parkens oräkneliga fjäll, träsk och vattendrag sedan han var liten. Timo rör sig i naturen året om på olika sätt: med vandring, mountaincykling, skidåkning och snöskoter. Enligt Timo har varje årstid sin skönhet, men när vi ställer frågan vilken som är hans favorit kommer svaret snabbt: midvinter. Han får energi av polarnatten, kylan och snötyngda träd.

❝Midvinterns färger och atmosfär är något unikt. Naturen är som allra vackrast i hård frost och det är också bästa tiden för mig att vara på fjället. Ju kallare det är desto bekvämare är det.❞ 

Nu är vi på väg i mitten av april medan snötäcket fortfarande är djupt och dagarna tillräckligt långa. Den kallaste väderleken är över, men tack vare nattfrosten är det lätt att ta sig fram vid denna tid på året, särskilt på morgnarna.

❝ Våren är bästa tiden för fotografer, när de långa dagarna gör det möjligt att arbeta från morgon till kväll och ända in på natten. Den här säsongen är idealisk för att vandra, eftersom även långa dagsturer ofta är lättare,❞  Timo says.

På vintern gör snöskotern det möjligt för Timo att ta sig fram långa sträckor till de platser där han ska fotografera, vilket gör tidsplaneringen mer effektiv. Packpulkan är också ett ojämförligt hjälpmedel för att transportera stora mängder foto- och vandringsutrustning.

❝Med hjälp av en packpulka är det lätt att göra även långa turer till platser som du annars inte skulle kunna nå av egen kraft. Lappland har ett bra nätverk av snöskoterleder som kan användas för att komma närmare platserna. Jag fortsätter ofta min resa på skidor, som vi gör nu när vi beger oss in i en nationalpark.❞ 

Timo säger att han även använder packpulkan som en hjälp för fotografering. När han till exempel skapar en video är den till hjälp för att stadigt spåra motivet i tuff terräng.
 

Öppna vildmarksstugor är en specialitet i Finland. De kan användas gratis av vandrare för tillfälliga övernattningar på 1 eller 2 nätter.

Snöskoterleden är i idealiskt skick. Den går från en plan och bred preparerad led till smala, vindlande skogsleder som ger variation åt en annars jämn åkning. Den stigande temperaturen har gjort ledunderlaget mjukt, vilket hjälper till att göra färden bekvämare. Vi kommer fram till den oplogade skogsvägen och spårar oss fram genom resten av leden med markägarens tillåtelse. Snön är blöt och mjuk på flera ställen, men båda våra 4-takts reskompisar, den smalbandade 49 Ranger ST och den bredbandade Commander Grand Tourer, hanterar sträckan utan problem, även fast de är tungt lastade.

Vi lämnar snöskotrarna i slutet av skogsvägen nära gränsen till nationalparken. Vi byter skoterutrustningen mot vandringskläder och lyfter ut våra ryggsäckar. Vi ställer oss på skidorna och beger oss mot vildmarksstugan vid fjällets sida.

Korta, breda skidor med stighudar är ett fantastiskt sätt att ta sig fram på vintern. Tack vare längden är de praktiska att packa ner i en kälke eller på en snöskoter. En annan fördel med att de är korta är att skidorna är smidiga i den täta skogsterrängen. Den breda undersidan gör att skidan flyter bra på snöunderlaget och stighuden sköter greppet när man måste klättra uppför branta sluttningar i skogen.

Vår färd uppåt känns som ett riktigt träningspass för oss med ryggsäck på ryggen. Efter bara en dryg timme på skidor når vi fram till vildmarksstugan. Öppna vildmarksstugor underhålls av Finska skogsförvaltningen. De är gratis att använda för vandrare och är en Finsk specialitet. Stugorna är fritt tillgängliga för alla och kan användas för tillfällig övernattning under en eller två nätter av de som färdas för egen maskin. Den enda regeln är att utrymme alltid ges åt den person som senast kom till stugan. Men vi behöver knappast gå ut i natten igen eftersom gästboken meddelar att den avlägsna stugans senaste besökare var en skidåkare för ett par veckor sedan, och anteckningarna i boken från den gångna vintern är också få.

Vi gör upp eld i spisen och byter till torra kläder. Vi hämtar vatten från en bäck i närheten och undrar om vi kan skida upp till toppen av fjället intill stugan under kvällen. Men solen står redan lågt och den långa dagens resa känns i kroppen, så vi beslutar oss för att fokusera på att äta och vila. Temperaturen sjunker för natten och fullmånen lyser upp framför stugan så att man kan se utomhus utan lampa. Vi är utom räckhåll för mobilnäten, så det ger oss tillfälle att tänka på hur man gick till sängs innan sociala media, ljudböcker och poddar fanns. Vi dyker ner i våra sovsäckar och somnar omgivna av de mysiga ljuden från den sprakande brasan.
 

Timo Veijalainen är en friluftsentusiast och fotograf som njuter av utomhuslivet året runt.

Morgonen är klar och kall. Vinden utanför stugan förutspår kraftigare vindar uppe på fjället, så vi packar med oss varma kläder i ryggsäckarna. Efter nattens frost bär snön skidåkaren lätt, och ett tunt mjukt lager ovanpå snöytan gör färden silkesmjuk. De öppna bäckarna porlar och spåren som lämnats av dalripan ringlar över snön under fjällbjörkarna. Några vita ripor fladdrar med vingarna, följt av det igenkännliga kacklandet som låter som skratt. Vi möter inga andra vandrare – inte ens några spår.

Vi korsar trädgränsen och plötsligt mojnar vinden. Trots att det är tidig morgon värms våra ansikten skönt av solen som skiner på en molnfri himmel, vilket lovar en varm dag. De sista hundra metrarna skidar vi på betonghård snö som skapats av de kraftiga fjällvindarna. Slutligen når vi toppen av fjället, som belönar oss med sin utsikt. Detta är anledningen till att vi är här.
 

Vinden mojnar och våren bjuder på sitt bästa väder när vi når toppen av fjället.